Ocean's Carisma

Vackra kvällar och fina dagar i Karibien!

Canouan Island var en trevlig ö med rätt så fina snorklings ställen på simavstånd från båten.

Två stjärnor, eller är det fyra??

Vid flera tillfällen såg Vi stora sköldpaddor som simmade runt båten, så fort Vi försökte simma ikapp en eller komma nära så var dom borta.

Efter Canouan seglade Vi ca 5 sjämil söderut mot en vik som Vi besökte på vägen norrut och som Vi var helt överens om att Vi borde besöka igen.

Stället heter ”Salt Whistle bay” och är ett litet paradis på jorden.

Det är Petra som ligger där nere på luftmadrassen.

Det var inte bara Petra som gillade luftmadrassen…

Charlie blev så bekväm med att åka luftmadrass så när Vi skulle lämna stranden och simma ut till båten så var det bara att lägga madrassen i vattenbrynet så kom han och hoppade ombord.

Det är ingen tvekan om vem som är kapten på denna skuta!

Salt Whistle Bay var verkligen en sån plats som man drömmer att komma till med båten, Vi hade dessutom turen att få tag i den bojen som låg längst in så Vi hade inga båtar mellan oss och stranden och bara 40 cm under kölen.

Vi stannade i denna vik i 4 fantastiska dagar.

Vi försökte oss återigen på att fånga lobster, det är svårare än man kan tro och dessutom hade Vi lika svårt som tidigare att förmå oss att separera dom små familjerna som skrämda tittar ut under stenarna, nej det fick bli restaurang istället.

Det finns 3 små restauranger i viken och Vi var först och frågade hos den som låg närmast båten, dom hade så fina sittgrupper i sten.

Vi frågade efter menyn och då sa dom att Vi fick komma tillbaka senare när kocken hade kommit, Vi väntade in kocken och frågade igen och fick beskedet att hon inte visste vad dom serverade men att dom säkert hade nå´t.

Vi valde en annan restaurang och hamnade mitt i en personalfest för ett av segelbåtscharterbolagen (är det ett ord?).

Det var trevligt, mycket högljutt och mycket mat när den till slut kom.

Vi beställde kyckling och ris men Vi satt vid samma bord som några Amerikanare som hade beställt fisk och Conch (stor havssnigel som lever i stora rosa snäckor) så Vi fick smaka på deras mat också och dom på vår.

Jag (Johan) gillade faktiskt snigeln men Petra var tveksam och tyckte bättre om fisken.

På tal om fisk!!!!

Vi fick äntligen napp, på vägen mot Salt Whistle bay högg en Taggmakrill som slutade sina dagar i våran stekpanna.

Det var en kaxig firre, kolla på storleken på draget…hur fan skulle han kunna svälja det?

Vi träffade dessutom den trevliga Danska seglarfamiljen med Kim, Lone, Emil, Frida och Pelle.

Dom kommer ifrån Helsingör och seglade iväg förra sommaren precis som Vi.

Charlie hade jätteroligt med barnen som aldrig verkade vilja sluta leka på stranden.

Pelle som är i mitten av bilden gav Charlie en present innan dom seglade vidare mot Tobago Cays och Vi mot Union Island.

Charlie fick en blå tygelefant som naturligtvis heter Pellefanten!!

Vi hade ett par trevliga rumpunch kvällar med dom, både på båten och på stranden i solnedgången.

Nu är Vi alltså på Union Island och skall imorgon klarera ut ur St Vincent & The Grenadines för att sedan segla mot Carriacou och klarera in i landet Grenada med tillhörande andra öar.

Ibland behöver man påminna sig om att det är viktigt att ta vara på stunder och tillfällen som dessa.

Livet går vidare…..

När vi var på Dominica så började vi allvarligt fundera på hur vi skulle gå vidare med allt, om vi skulle fortsätta norrut eller om vi skulle vända och segla söder ut och tacka för oss, för den här gången. Vi valde efter mycket stor vånda och velande hit och dit att vi skulle vända om och segla ner till Trinidad igen . Där kommer vi att ta upp OC och fixa till henne inför orkansäsongen.

Vi kände oss lättade för att vi tagit beslutet och seglade ner mot Martinique och St Pierre. Där låg vi i ett dygn innan vi åkte ner till Le Marin igen.

Vi hade märkt att generatorn inte laddade så som den skulle, så vi åkte in och köpte en ny som nu laddar ström som bara den. Det är ju så varmt här så kylarna går för jämnan och frysen vill vi ju inte vara utan. Däremot har vi kopplat ur varmvattenberedaren, för vi duschar ju ändå ute i ”kall” vatten på badbryggan. Det brukar vara ljummet och det känns som en lyx när man står där naken  i den varma kvällsbrisen under en fullsmäckad stjärnhimmel som vanligt folk i villaområden aldrig kommer att få se.

I Martinique träffade vi på Gaelle som bor med sin dotter Lili på Martinique. Hon är tatuerare, så ja …ni fattar ju själva:) Två nya var blev det. Så nu är vi snyggare än någonsin.

Efter fem dygn i hällande regn så kände vi att vi valt rätt, att åka söder ut. Om det ska vara så här i flera veckor så vill vi nog inte vara här.Vi passade på att skicka hem några väskor med böcker, dykvästar och kläder mm nu när vi var i civiliserade miljöer. Vykorten vi skickade ifrån Martinique kom fram på fem dagar, vykorten vi skickade från Trinidad tog ca 7 veckor. Lite skillnad!

Efter Martinique åkte vi i spöregn till St Lucia . När vi skulle dra in linan, så hade vi en 80 cm barracuda på, tyvärr lossade den på vägen upp i båten, kanske lika bra det med tanke på alla tänder den hade i käften. Vi åkte in till land och åt fantastiskt god mat. Jag åt grillad oxfile och Johan åt pizza som vanligt, och Jag drack en cola och Johan tre öl, som vanligt.

Vi klarerade aldrig in i St Lucia utan åkte vidare ner till St Vincent. På vägen dit hade vi jättefin segling i strålande sol och vi fick sällskap av ett hel gäng med vitnosade delfiner. Vi såg en val som sprutade vatten på långt håll, så vi tog ner seglen och styrde ditåt. Vi spejade åt alla håll för att se vart den tagit vägen och plötsligt… DÄR!! Där är den…nej det var bara delfiner. Vi fortsatte att spana och tillslut så dök den upp ca 20 meter styrbord om båten. Valen, en Kaskelot, låg i ytan, svart och blank och stor, minst lika stor som båten, sedan dök den ner och vinkade hejdå med sin fina stjärtfena. Lycka!!

När vi pratade om det hela sedan så kom vi på att vi har det allt jäkligt bra om vi har blivit så bortskämda så att vi sa ” det var BARA delfiner”.

Vi kommer att sakna de helt underbara djuren som hoppar och leker framför vår båt.  Undrans om man kan plantera in sötvattensdelfiner i Tidan??

I St Vincent klarerade vi in i Wallilabou. Det är en liten vik där de spelade in Pirates of Carabien 2 & 3. En del kulisser som Hollywood byggde är kvar.

Det var roligt att se, men det var synd att det regnade hela tiden.

Vi tog oss vidare ner förbi Bequia och över till Mustique ,som blivit ett kändisparadis. Hela ön är privatägd och man får bara ligga vid bojar i en speciell vik. Runt om ön är det marin nationalpark. Trots att det var mulet så såg man vilket oerhört klart vatten det var.

Vi hyrde en himla käck liten golfbil och puttrade runt på ön för att se om vi kunde spana in några kändisar. Här är det kändisar som tex, Bryan Adams, Mick Jagger, Tommy Hilfinger( Amerikansk modedesigner), Shania Twain, Guinness familjen (Öl), Drottning Elisabeth som äger kåkar.

Vi såg inga som vi kände igen, men vi åkte förbi hos flera av dem, och de äger en väldans flotta villor som de spenderar kanske en vecka om året i, men som sagt ingen kom ut och ville bjuda in oss på kaffe så vi styrde ner mot hamnen igen.

Vi kunde inte stanna i den denna viken i en natt till då det rullade så förbaskat. Så mycket så att vi fick bädda och sova ”åt rätt håll” i nedre salongen.

Så sagt och gjort, vi styrde fören mot Canuan Island. Vi brukar ha en lina i efter båten som vi känner på lite då och då och så hade vi även nu. Johan kände på linan som såg aningen spänd ut och då …SNÄPP!! Linan gick av och en stor baddare på ca en och en halv meter hoppade glatt iväg. Det hela kändes mycket snopet och en gnutta irriterande.

På Canuan Island har Vi tagit det lugnt och kommer att stanna här tills det blåsväder som dragit in försvinner.

Det är fint vatten och en bra vik att ankra i, Staden heter Charlestown och Viken heter Charlestown Bay, Charlies vik alltså!

Charlie träffade en landsköldpadda häromdagen som enligt honom var mycket märklig som inte ville leka utan bara gömma sig i skalet.

Nu ska Vi sola & bada!

Vi har nu legat ankrade vid den lilla staden St Pierre på Martiniques nordvästra kust i 2 dagar.

Det är klart och fint vatten och vår badtermometer visar 28 grader!!

Berget som syns i bakgrunden är Mont Pelé, detta är en vulkan som hade ett kraftigt utbrott den 8 maj 1902 och ödelade hela stan.

Innan utbrottet fanns ca 30 000 invånare i staden som vid den tiden kallades för Karibiens Paris.

Det var Västindiens handelscentrum och ett blomstrande samhälle med stor teater och långt utvecklad infrastruktur.

Alla utom 2 personer dog i utbrottet.

En av de överlevande råkade vara nere i sin källare och klarade sig, den andre var en kille som hette Cyparis och satt i fängelse och klarade sig därför att hans cell låg skyddad vid bergväggen.

Detta är den cell som han satt fången i och han blev ”räddad” 4 dygn efter utbrottet. Tittar man noga så sitter det en annan halvfigur där inne på kortet.

Efter att han räddats anställdes han av en amerikansk cirkus som visade upp honom med sina brännskador som en freakshow.

Hela stan som idag befolkas av ca 5000 personer präglas av utbrottet för snart 110 år sedan och massor av ruiner finns kvar, ibland ihop byggda med nya byggander.

Före katastrofen låg det massor med segelfartyg i viken som är jättedjup, tolv av dessa stora fartyg gick under i samband med utbrottet och ligger nu som dykobjekt i viken.

Dykdjupet varierar mellan 10-90 meter.

Vi skulle ner och dyka på ett av vraken igår men fick avbryta eftersom Petra fick problem med att tryckutjämna. Vi dök då istället på grundare vatten och fick se en massa sjögurkor och fiskar.

St Pierre ett halvår innan utbrottet.

St Pierre strax efter utbrottet.

St Pierre idag!

Idag har Vi klarerat ut ur EU (Martinique) och ska imorgon segla vidare mot Dominica som är ett eget land.

Nu har Vi förflyttat oss några sjömil till en by/vik som heter St Anne, det ligger strax söder om Le Marin och har betydligt bättre vatten och stränder…och solnedgångar!

Idag har Vi haft svåra beslut att ta. Ska Vi bada eller sola eller vila eller läsa en bok?

Det fick bli lite av varje men Vi började med att busa med Charlie och sedan bada.

Efter att ha haft så mycket aktiviteter så måste man ju ta en liten siesta.

Jodå, Vi har det rätt så bra här på våran fina skuta i Karibien, det är ju inte klokt egentligen, eller så är det det.

30 grader i luften, 26 i vattnet och skitstora ankor!!!

Efter att ha tillbringat några månader i ”rastaland” dvs Trinidad och södra Karibien så blir det lätt att man liksom försöker smälta in i mängden. Ni vet så där som man brukar göra om man tillbringar mycket tid i Göteborg eller…Linköping så börjar man till och med snacka som dom.

Vi försökte smälta in på ett annat vis.

Charlie fattade aldrig riktigt grejen, alltså vad som menades med Rasta, han trodde Vi skulle ut och gå på promenad.

Nu ska Vi åka tillbaka till båten och se på film.

Eftersom det blir mörkt redan kl 19 här så har Vi avverkat en del tv serier och filmer under de 10 månader som Vi varit ute nu.

Tack vare lillebror Anders så har Vi fått med oss en jä-la massa filmer och serier och hittills har Vi avverkat:

Dexter, alla säsonger.

Carlifornication alla säsonger.

Braking bad alla säsonger.

Greys anatomy alla säsonger.

Glee alla säsonger (inte Johan)

Arkiv X nästan alla säsonger.

plus en massa avsnitt av The Simsons, Family guy, Artscher, it´s always sunny in Philadelfia, Amazing race, 3 and a half men, mm mm.

Utöver detta så har Vi sett minst 50 filmer och olika reseskildringar och dokumentärer.

Till detta hör ju att man äter en massa godis och dricker gott, så vissa saker är precis som hemma fast med mindre motion!

Vi kan ju inte undvika att se på korten som Vi tar att det också sätter sina spår på kroppshyddan, eller så är det som Kaj sa idag, man ska ha lite pondus när man är över 40!

Men va fan, det ska va gött å leva…